Man brukar säga att ”i dåliga tider är kjolen lång och i bättre tider blir kjolen kort”. Att påståendet i viss mån stämmer faller sig säkert bara i en slump med tanke på att det inte är förens 1900 – talet som modet ändrats så pass drastiskt som det faktiskt har gjort, och därmed blivit (upp)kategoriserat (modemässigt) efter respektive årtionde.

Jag tror att jag liksom de flesta andra relaterar ”den långa kjolen” ifrån tiden innan och under första och andra världskriget. Det var dåliga tider och klädskapare som Coco Chanel valde att arbeta med slitstarka material som Jersey istället för kashmir. Designen var den samma, men eftersom att tygerna var billigare kunde Chanel anpassa sitt pris till kunden genomgripande mer förmånligt.  Rika societetsdamer som förlorade förmögenheter i kriget valde därför Chanel före exempelvis Paul Poiret som vägrade ”anpassa sig” mot de svåra tiderna, hans kläder var inte längre av efterfrågan. För Chanel, var det en prioritet att skapa bekvämakläder vilket blanda annat relaterade till att hon, till skillnad ifrån Paul Poiret, valde bort dåtidens ”IT-plagg”; korsetten. Enligt Chanel var en elegant kvinna en kvinna som anpassade sina kläder efter kropp och proportion och viktigast av allt, att kläderna var bekväma. Detta ideal skulle vi kunna säga har följt med; idag rekommenderar median att bära bekvämahögklackade skor med motiv att; “kan du inte gå i dem eller le (på grund av din smärta) är du heller ingen elegant kvinna”.

!900 – talet kommer troligen alltid vara celebert för det århundrade där det utvecklades ett nytt mode varje årtionde.Kjolen behöll sin längd även in på 50 – talet, men övergick istället ifrån lång, raka kjol med grövre material och mörkare färger; till flygiga klockkjolar med tyll och flera lager. Nu var det ikoner som Marilyn Monroe som inspirerade dåtidens fashionabla kvinnor.

På 60 - talet när legendariska modellen Twiggy tog plats, drog kjolen upp sig till absolut kort kort. Med Twiggys pojkaktiga och otroligt slanka figur, såg det faktiskt ”klädsamt” ut med kjolar och klänningar som precis täckte lite över rumpan. Trenden har kommit och gått sedan dess och idealt med smala och slanka kvinnor har kvarstått. Jag glömmer aldrig när jag 13 år gammal gick på Madison 15 i Båstad; under denne tid var modet under sin glanstid vilket kanske visade sig i kjolen? Då var det ”kort kort” som gällde och klädföretag passade på att massproducerade sina kollektioner. En smal tjej ifrån min skola hade på sig den kortaste kjolen jag någonsin har skådat. Det var en Von Dutch kjol som precis täckte rumpan. Hon kunde ha den, för hon var väldigt smal och vad jag kan minnas bar hon inget direkt urringat upp till (tack och lov); men jag kan säga att min mamma hade gråtit om det var jag som hade på mig en sådan kjol i 13 års ålder. Den korta kjolen var till och med så pass inne, att tjejer klippte av sina jeans (utan att direkt sy ihop något), bara för att få den korta, ”snyggt slitna” kjolen. Och tro mig, jag ville också ha korta kjolar och det fick jag, fast inte så korta så att min kära mor skulle gråta om hon såg mig.

Men nu, 2010, befinner vi oss återigen i en lågkonjunktur och en så kallad ekonomikris. Jag har skrivit om krisen här på min blogg tidigare, men idag fick jag verkligen ett bevis på att klädskapare har tagit krisen till sig och utryckt sig genom sina kollektioner; i alla fall den Italienska klädspararen Miuccia Prada. Min första tanke med kollektion var ”The old lady is back!”, men efter att ha granskat kollektionen närmre, förstod jag dess budskap. Dem använde sig av grövre material med färger som mossgrönt, brunt, grått, nyponröd och svart. Det fanns inte en enda stövlett som Prada normalt är kända för att lansera; utan tänk dig knähöga stickade strumpor, istoppade i ett par högklackade skor, med ”arbetar dräkt” i grövre material som slutar precis där de knähöga strumporna slutar. Tänk dig en ung och snygg farmor. I kombination till detta var håret hämtat med inspiration ifrån en av alla frisyrer ifrån 60 – talet.  Midjan markerades med ett smalt skinnbälte och i helhet påminde vissa av modellerna (utav egen tolkning) om ”modern lärarinna”. Förutom detta var modellerna neutralt sminkade. Självklart fanns det (som på bilderna ovan) modeller med mer lättsamma klänningar där fokusen låg att markera brösten. Det fanns även en och en annan “heldräkt”, men det som gjorde absolut starkast intryck på mig (som jag dessvärre inte har hittat någon bild på..) var “farmor-stilen”.

I helhet påverkade Pradas visning mig. Trots att vissa outfits inspirerade mig, fick jag aldrig ett ”måste ha begär”. Vi har återigen kommit till en punkt då vi måste välja kläder med slitstarka material då vi inte längre har råd att mikroshoppa som vi har gjort tidigare. Vi har inte råd att följa alla trender och måste därför välja att följa och bära det tidlösa. På det sättet fortsätter Prada att ligga ”rätt i tiden”.

/K

MODE | RSS | TRACKBACK

Kommentera

Om du vill lämna en kommentar, fyll i formuläret nedanför.